juristbloggen.blogg.se

Det har den senaste tiden diskuterats vilt angående cannabis vara eller icke vara. I bl.a. USA har fler delstater valt att legalisera cannabis för medicinskt bruk och även några delstater har valt att legalisera cannabis helt för eget bruk eller "recreational purposes" som det heter. Även i Europa har svängningar skett där det som tidigare känt redan är lagligt i Nederländerna (som knappast kan ha undgått någon), men det finns även länder där drogen är avkriminaliserad, dvs. att det inte är olagligt att bruka drogen, men förbjudet att distribuera den. Här hittar vi länder så som: Belgien, Danmark, Italien, Kroatien, Portugal, Spanien, Österrike osv.

 

Hur ser det då ut i Sverige? I Sverige har vi genom narkotikastrafflagen, tillsammans med Finland, Frankrike, Norge och Polen, en av de hårdaste lagstiftningarna i Europa och världen vad gäller bruket av cannabis. Eget bruk av minsta mängd cannabis bestraffas med inkomstbaserad dagsböter i en process som inte sällan leder till en, inte alltför kostnadseffektiv, rättegång. 

 

Vad är det egentliga syftet med narkotikapolitik? Jo det är att försöka se till att så få människor som möjligt skall skadas fysiskt såväl som psykiskt eller avlida till följderna av bruket av ett narkotiskt preparat. Uppenbarligen finns människor som av olika anledningar, trots vetskapen om dess faror, ändå använder sig av denna typ av preparat.

 

I Sverige är dödligheten högre än i övriga Europa när det handlar om narkotikarelaterade dödsfall (källa: ECNN (2014), Europeisk narkotikarapport 2014, Trender och utveckling. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå). 2013 avled 589 människor som en direkt eller indirekt följd av narkotikabruk (källa: CAN (2014). Drogutvecklingen i Sverige 2014. Rapport nr. 144. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning). Sverige har således en högre dödlighet som kan härledas till narkotikamissbruk än jämförbara stater, men paradoxalt nog med en strängare narkotikapolitik. Hur kan det komma sig? Någonting som ska tilläggas är att det ännu inte finns något rapporterat dödsfall som kan härledas till cannabis, det handlar oftast om missbruk av tyngre droger i synnerhet hos blandmissbrukare. Det ursprungliga målet nås uppenbarligen inte utav strängare lagstiftning, om något tycks det ge motsatt effekt. 

Under 2014 blev "spice" ett ord på allas läppar. Det är en syntetisk drog som skall efterlikna ett cannabisrus, men som genom en ständig modifiering av den kemiska uppbyggnaden undgår lagstiftning. Detta eftersom substanserna, enligt den så välkända legalitetsprincipen, måste klassas som narkotika innan det kan vara straffbart att bruka. Således hänger den svenska lagstiftningen inte med av förklarliga skäl. Spice är således lagligt att bruka, men är en långt mer farlig substans än cannabis. Spice är bokstavligen talat livsfarligt, vilket torde vara notorisk fakta varför jag utelämnar källa för detta påstående. Anledningen till att Spice ens har en marknadsandel hos svenska brukare är givetvis eftersom det är straffbart att använda sig av "originalet" cannabis. Simple as that. Varför köpa någonting olagligt när man kan lagligen köpa någonting som efterliknar effekten? 

 

När jag var yngre så fick vi information om faran med narkotika i skolan. Av den informationen vi fick så inbillade jag mig om att det mer eller mindre var osannolikt att någon människa ens skulle kunna överväga att prova narkotika eftersom det ju var så farligt. Sedermera lärde jag mig att sanningen inte riktigt var densamma, det var betydligt vanligare att folk använde narkotika än jag trodde. Jag möter narkotika väldigt ofta och har märkt att det faktiskt är vanliga människor som använder narkotika, inte nedgångna pundare som jag tidigare trott. Givetvis finns ju den kategorin också, men den största gruppen är enligt min erfarenhet vanliga killar och tjejer som röker lite cannabis eller liknande som ett litet tillskott i vardagen i sällskap av vänner. Vad beror detta på? Jo sannolikt att folk har insett att skärmselpropagandan inte riktigt är sann och därför struntar man helt i den givna informationen om drogernas risken. Istället för att informera om hur pass farlig den är bör man i stället konkretisera vad som är farligt. Istället för att säga "du kommer automtiskt hamna i utanförskap och dö långt föra alla andra" kan man säga "det finns en risk för att du ersätter äkta glädje med en substans som innebär att du kommer ha svårt att roa dig utan tillskott av droger".

 

Härvidlag skulle jag även vilja tillägga att jag aldrig känt mig hotad i en situation där människor i min närhet har varit påverkad av cannabis. Det jag istället har mött är sociala och vänliga människor som aldrig skulle få för sig att begå brott pga. av ett cannabisrus.

 

Motargument
Ett vanligt argument och ett lika vanligt argument emot är att alkohol är betydligt farligare ur ett hälso- och samhällsperspektiv då många våldsbrott och sexualbrott hade kunnat undvikas om alkohol inte existerade. Argumentet emot legalisering av cannabis är således "bara för att alkohol redan finns utgör det inte ett giltigt argument för att tillåta ett ytterligare preparat." Ett argument som i och för sig är hållbart eftersom det ju uppenbarligen är bättre att inte nyttja cannabis, än att göra det. Det som däremot händer om vi fortsätter den stränga narkotikapolitik som vi i dagsläget för är att syntetiska droger så som Spice kommer fortsätta att vinna mark, samtidigt som vi inte lyfter upp missbrukarproblemet upp till ytan. Sen om fler skulle välja att berusa sig på cannabis istället för alkohol på fredag och lördagkvällar så tror jag att gatuvåldet skulle minska drastiskt, men det är min högst personliga gissning. 

 

Min ståndpunkt
Om nu målet är att minska det skadliga användandet så innebär en legalisering att människor med missbruk har en chans att söka hjälp utan att riskera lagföring. Vidare är det så att cannabis är en drog som inte har samma effekter som alkhol, där det inte är helt ovanlig att människor blir aggressiva utav dess berusning. Cannabis är i stället en drog där folk blir lugnare än vanligt och det torde vara relativt få som blir aggressiva under ett cannabisrus. I Colorado har exempelvis brottsligheten minskat och bruket av drogen är i mångt och mycket inte konstigare än köpet av alkohol (se http://mic.com/articles/101390/8-months-since-legalizing-marijuana-here-s-what-s-happening-in-colorado). Några andra positiva aspekter är att bruket av cannabis kan beskattas liksom alkohol beskattas utan att det flödar pengar till den svarta marknaden. En marknad som är omöjlig att kontrollera, både vad gäller kvantiteten och vad gäller kvaliteten. Om odlingen istället legaliseras skulle det ju innebära att kvaliteten kontrolleras för att minska skadligheten så långt det går, istället för att försöka betunga drogen, med diverse olika substanser, för att kunna tjäna mer pengar, som ju är den enda motivatorn för de aktörer som agerar på den svarta marknaden.

 

Att legalisera cannabis skulle konkret få ett antal resultat:

 

- Ökade intäkter till statskassan i form av beskattning som skulle kunna användas för information och för sjukvårdsåtgärder och beroendehantering. Det missbruk som finns redan idag betalas inte med fiskala intäkter från försäljningen av cannabis eftersom det sköts av den svarta marknaden. 

 

- Minskade utgifter från statskassan i form av minskade insatser från polis, åklagare och domstolar. Mer fokus kan läggas på grövre brott. 

 

- Ökade utgifter i form av att det antagligen kommer bli fler kända fall av missbruk än tidigare. Någonting som rent ekonomiskt kan hanteras av den första punkten. Positiva aspekten ur detta är att missbrukare skulle kunna berätta sanningen om sitt misbruk utan att riskera påföljder. Således kommer problemen som finns upp till ytan. 

 

- Illegal försäljning av cannabis skulle upphöra att existera eftersom det inte längre skulle vara intressant att illegalt sälja en produkt som kan införskaffas legalt om vi utgår från att prisbilden skulle vara ungefär densamma eller lägre för legal cannabis.

 

Så till sist har vi den där självbestämmanderätten också. Att du ska få göra vad du vill så länge du inte inkräktar på någon annans frihet. Att legalisera tyngre droger där brukarna kan bli aggressiva är för mig en helt annan historia eftersom risken för brottslighet ökar i takt med bruket vilket inte tycks vara fallet efter cannabisbruk. För mig anser jag att tiden är mogen för att legalisera cannabis. Jag är medveten om att motargumenten finns där, men jag anser inte att de har tillräcklig substans för att motivera fortsatt sträng, och tämligen verkningslös, narkotikapolitik.

Den person som rånade Johnny på Sandsborgs tunnelbanestation den 8e september, som efter stor medial uppmärksamhet fått smeknamnet tunnelbanerånaren, klev idag in i tingsrätten i Södertörn för första gången. Tunnelbanerånaren står åtalad för grov stöld vid två tillfällen, och det var under det senaste tillfället som han lät Johnny ligga kvar medvetslös på tunnelbanespåret efter att ha bestulit honom på hans tillhörigheter.

 

Runtomkring har det pratats om den misstänkte och jag har kunnat notera att det finns en viss förvirring till den här händelsen i juridisk mening. Tunnelbanerånaren har, utifrån den fakta jag besitter, begått brottet "stöld" alternativt "grov stöld". Många verkar tro att det går att straffa den här personen på grund av underlåtenhet att hjälpa Johnny undan den direkt livsfarliga situation som han befann sig i. Så är dock inte fallet. Det finns inget i svensk rätt som tvingar en medborgare att hjälpa en person som befinner sig i en farlig eller livsfarlig situation. I det här fallet förstår jag den ilska som många människor känner inför den misstänkte och hans avsaknad av medmänsklighet, men jag har svårt att se hur lagstiftaren skall kunna förändra situationen framöver. Skulle vi införa en lag i Sverige som tvingar medborgare att ingripa om en annan person befinner sig i livsfara, så skulle det innebära att medborgarna måste utsätta sig själva för fara för att undvika straff för egen del. Vidare skulle det skapa en ohållbar situation för åklagarna i och med att alla människor har olika förmåga att kunna hjälpa till, och hur ska man då kunna lagföra olika personer olika? Och vem ska bedöma vilken förmåga en människa har att hjälpa en annan?