Tunnelbanerånaren i tingsrättsförhandling
Kategori: Straffrätt
Den person som rånade Johnny på Sandsborgs tunnelbanestation den 8e september, som efter stor medial uppmärksamhet fått smeknamnet tunnelbanerånaren, klev idag in i tingsrätten i Södertörn för första gången. Tunnelbanerånaren står åtalad för grov stöld vid två tillfällen, och det var under det senaste tillfället som han lät Johnny ligga kvar medvetslös på tunnelbanespåret efter att ha bestulit honom på hans tillhörigheter.
Runtomkring har det pratats om den misstänkte och jag har kunnat notera att det finns en viss förvirring till den här händelsen i juridisk mening. Tunnelbanerånaren har, utifrån den fakta jag besitter, begått brottet "stöld" alternativt "grov stöld". Många verkar tro att det går att straffa den här personen på grund av underlåtenhet att hjälpa Johnny undan den direkt livsfarliga situation som han befann sig i. Så är dock inte fallet. Det finns inget i svensk rätt som tvingar en medborgare att hjälpa en person som befinner sig i en farlig eller livsfarlig situation. I det här fallet förstår jag den ilska som många människor känner inför den misstänkte och hans avsaknad av medmänsklighet, men jag har svårt att se hur lagstiftaren skall kunna förändra situationen framöver. Skulle vi införa en lag i Sverige som tvingar medborgare att ingripa om en annan person befinner sig i livsfara, så skulle det innebära att medborgarna måste utsätta sig själva för fara för att undvika straff för egen del. Vidare skulle det skapa en ohållbar situation för åklagarna i och med att alla människor har olika förmåga att kunna hjälpa till, och hur ska man då kunna lagföra olika personer olika? Och vem ska bedöma vilken förmåga en människa har att hjälpa en annan?